En tidig höstdag 2006, vid gulbaracken i Torpshammar, strök
jag kopplet av halsen på Yxnavikens Tuva. För henne var det som vilken jaktdag
som helst. Jag däremot hade en förväntan och spänning i kroppen. Det var något
speciellt med dagen. Med var Eva Johansson, en nära vän, relativt ny som jägare
och oerfaren småviltsjägare. Jag ville så gärna att hon skulle få uppleva
harjakten när den är som bäst men allra mest ville jag att hon skulle få chansen att
skjuta en hare för Tuva.
Dagen var varm, så vi var ute tidigt. Vid Svartåstjärn fick
Tuva slag efter en stund. Vi följde efter och det dröjde inte alltför lång tid
innan upptaget kom och haren var på benen. Nu ska vi skynda oss ut på vägen, sa
jag till Eva, för den kommer garanterat dit förr eller senare och då ska vi stå
på pass och vara redo.
Vi skyndade ut medan drevet klingade bort och upp på
Svartåsen. Väl på vägen tog vi pass vid en lång raksträcka där vi hade god sikt.
Jag ställde mig tätt bakom Eva och sa att hon inte skulle skjuta förrän jag sa
till. Spänningen tilltog då vi hörde Tuva tona in efter ett tag. Det dröjde
inte länge förrän vi kunde se haren längst bort på vägen. Nu var det spännande
värre. Skulle den fortsätta hela vägen fram, det var många hundra meter? Den
kom närmare och närmare och verkade inte ha några planer på att varken krångla
eller göra något avhopp. Vi släppte in den nära och på ca 20 meters håll
viskade jag, nu! Skottet gick och kvar låg haren. Vilken lycka och glädje. Nu
var det bara att vänta och se om Tuva skulle klara den långa vägspringningen
och driva ända fram. Det började bli väl varmt och torrt var det, men ett par
minuter senare hade hon drivit fram och lyckan var fullständig. Stolt och nöjd
var jag, över oss alla.
Eva tog ur sin första hare, Tuva fick sin godbit och jag
bara satt och myste. Allt gick helt enligt ”boka”, haren, Tuva och Eva skötte
sig exemplariskt.
Ett halvår senare köpte Eva och hennes man Mats, Storjordens
Valle efter Tuva. Det har skjutits många harar sedan dess och idag har Eva och
Mats en ny stjärna, Släntens Joker, efter Valle. Numer inbitna harjägare. Numer
inbitna beaglefantaster.
En dag värd att minnas. Så kan det gå.
/Lotta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar